Kärlek föder kärlek, hat föder inte kärlek....

Annelie Enochson funderar idag i sin blogg på om det är okej för homosexuella att hetsa mot heterosexuella, detta eftersom det inte finns en lag som heter "hets mot heterosexuella". Det förvånar mig och förvånar mig inte att Annelie för detta resonemang. Annelie är riksdagsledamot och jag förväntar mig att hon har koll på varför vi har lagen om hets mot homosexuella.

Sen kan man alltid spela dum och konstatera som Annelie gör att "min folkgrupp den får man hata". Nu tror inte jag att homosexuella som grupp hatar heterosexuella, och jag har svårt att tänka mig att enskilda homosexuella individer hatar enskilda heterosexuella individer på grund av deras sexuella läggning (det är ju detta som är problemet omvänt och just därför vi har lagen om hets mot homosexuella). De homosexuella personer jag känner är väldigt kärleksfulla, lyhörda och toleranta. Vi borde också bli mer kärleksfulla, lyhörda och toleranta för kärlek föder kärlek. Hat föder inte kärlek...

Familjepolitik 2.0

I det senaste numret av Kristdemokraten har jag författat en debattartikel som handlar lite om de ekonomiska villkoren för ensamstående. Där föreslår jag bland annat att barnbidraget och bostadstillägget för barnfamiljer ska tas bort, och istället bli ett behovsanpassat barnbidrag som varje hushåll får söka och få ett visst ekonomiskt stöd tilldelat beroende på inkomst, antal barn och boendekostnader. När jag pratat med vänner om det här förslaget har jag hittills bara fått höra ”Ja, varför inte, det är ju det rimligaste!”. Några har haft tillägget att ”det finns nog inget parti som kommer gå till val på det…”. Det sista är jag fullt medveten om. Men det är bra att vi väcker frågan till diskussion och debatt. Mitt förslag kanske inte är den bästa lösningen, men dagens nuvarande system måste förändras då det är direkt orättvist många gånger om.

Men det är inte bara de ekonomiska villkoren som behöver korrigeras. När jag blev ensamstående såg det länge ut som att jag skulle förlora jobbet. Inte speciellt kul situation under hösten 2008. Men jag tjatade på min arbetsgivare, och det gick kanske att ordna en arbetsuppgift, men det är på obekväma arbetstider. Min räddning blev ”Nattis”, ett dygnetrunt öppet dagis där jag kan lämna min son. I Falköping är den här barnomsorgen populär och antalet barn ökar hela tiden och det är inte bara ensamstående som är i det här behovet. Men i många andra kommuner finns inte möjligheten alls. Detta måste Kristdemokraterna omedelbart börja arbeta med. Menar vi allvar med att familjerna själva ska kunna göra sina val, måste vi också ge familjerna rätt redskap!

Det finns många fler frågor att arbeta med, och det vore kul om Kristdemokraterna kan tänka sig att arbeta fram ett Familjepolitiskt manifest som bara handlar om ensamståendes villkor.

Läs gärna min debattartikel här: http://kristdemokraten.se/article.asp?Article_Id=29335

En politik med extra allt

Idag skriver partiledarna för de röd-gröna om sin jobbpolitik på Svd Brännpunkt. Jag konstaterar två saker. Inte en enda av deras satsningar är fäst vid ett löfte om att det är så här det blir om de vinner valet. Det är mycket ”Vi vill…” och ”Därför är vårt mål att….”. Om det blir regeringsskifte i höst kommer de röd-gröna partiledarna efter ett tag tvingas säga att det var en målsättning och deras ambition att det skulle bli som de skrev i Svd Brännpunkt. Säkert med tillägget att den borgliga regeringen kört den svenska ekonomin fullständigt i botten, så det gick inte att sänka några skatter, men nu håller de allt på att städa upp som de fått göra tidigare.

Det andra jag konstaterar är att inte en enda av de här dyra satsningarna beskrivs med hur de ska finansiera kalaset. Jag hoppas och tror att svenska folket inte går på ”Extra-allt” politiken (läs Tobleronepolitik).

Kristdemokraterna har drivit igenom 93% av de frågorna vi gick till val på 2006. Vi har med andra ord handlingskraft, vi gör det vi lovar och står för det. Valet i höst står mellan ett tryggt regeringsalternativ där folket vet vad de får, och ett i allra högsta grad otryggt regeringsalternativ som kan sluta vart som helst.

Fel beroende?

Läser på Svenska Dagbladets hemsida att Socialdemokraterna får minskat stöd från LO i år. Och? Att de över huvudtaget får stöd är ett konstruktionsfel. En facklig organisation måste alltid vara oberoende av politiska krafter och vara beredd att stå upp för sina medlemmars intressen likt andra organisationer får göra. Att sex kronor per medlem går till Socialdemokraterna per automatik är inte ett sådant oberoende.

Ibrahim Baylan, som blir intervjuad i artikeln, går så långt att han skyller det minskade anslaget från LO till Socialdemokraterna på Regeringen. Om han nu på allvar vill se den kopplingen borde han också vara tillräckligt skarpsynt för att inse att ett politiskt parti kan inte vara ekonomiskt beroende av en extern organisation.

I veckan som gick träffade jag en företrädare för Transportfacket. Han ville ge mig lite information och visade en nidbild av Fredrik Reinfeldt. Sen fortsatte han med att berätta allt dåligt den nuvarande Regeringen gjort. När jag bryter honom och påpekar att jag inte tycker det är positivt att facket som ska arbeta för mina intressen så ensidigt samarbetar med ett parti kommer det fram en riksdagsledamot. Partitillhörigheten är ingen högoddsare, tyvärr. Diskussionen om kopplingen mellan facket och Socialdemokraterna och alternativet att vara politiskt oberoende polariserar sig ganska snart. Vi lämnar den, och fortsätter med det de ville prata om vilket resulterar i en ensidig kritik av Regeringen från deras sida. Efter 15 minuter måste jag lämna dem, och konstaterar att det var tråkigt att de inte ville berätta för mig vad de kunde göra för mig som arbetstagare. De såg oförstående ut och menade på att de precis hade gjort det.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur facket skulle ställt sig till Alliansens jobbpolitik om de varit politiskt oberoende.

Miljöpartiet: Mjölken 15% dyrare 1 januari 2013!

Om Miljöpartiets förslag på km-skatt på lastbilar blir verklighet kommer det minska lastbilstransporterna marginellt. Tågnäten är redan hårt belastade och det går inte att få in många tågset till på västra eller södra stambanan. Ändå är det dit fler och fler lastbilar ska gå. Några lastbilstransporter kan kanske vara möjliga att få dit, men inte livsmedelstransporterna.

För att du och jag ska kunna få mejeriprodukter till frukost är behovet av lastbilstransporter 100%. Jag arbetar själv med transporter av mejeriprodukter och jag ser mina kollegor som kör ut mjölk och fil till butikerna varje morgon. Kraven på de här transporterna är höga och effektiviteten slimmad in i minsta minut. Om en km-skatt införs i storleksordningen om 1:40 kr/km kommer priset på livsmedel att gå upp minst 15% över en natt, även om det är närproducerat. Detta är transporter som man inte kan lägga på järnvägen och en prisökning är oundviklig. Det är du och jag som kommer få betala det priset.

Sen finns det en annan risk med km-skatt. Lastbilar kommer i större utsträckning leta efter den närmaste vägen vilket kommer leda till mer tung trafik på mindre vägar och genom samhällen. Jag kör varje dag cirka två mils omväg på min resa till en kund. Det tar samma tid som om jag kör den kortare sträckan, och drar mindre bränsle. Min arbetsgivare kan börja kräva att jag ska köra den kortare sträckan genom samhällen, vilket leder till ökade utsläpp eftersom förbrukningen är högre, samt större risk för barn och unga som är på väg till skolan.

Är Miljöpartiet medvetna om hur verkligheten ser ut?

Är de röd-gröna beslutskraftiga nog?

De rödgröna vill låta Stockholmarna rösta om förbifart Stockholm för att de själva inte är beslutskraftiga nog. Två alternativ ställs mot varandra, antingen satsar vi allt på en nästan 3 mil lång väg som mestadels kommer gå i en tunnel, eller så satsar vi allt på mer tunnelbana och pendeltåg. Antingen slår vi huvudet i väggen där borta, eller på andra sidan. Men det är smart av de rödgröna att ställa frågorna på sin yttersta spets mot varandra. En överväldigande majoritet är för att bygga förbifart Stockholm. Men måste de välja mellan de här två alternativen är det fifty-fifty.

Men jag är ledsen Sahlin och kompani. Om ni så gräver ned er förträffliga tunnelbana i hela Sverige kommer det inte lösa problematiken med trafikbelastningen på Essingeleden. Den frågan är mer komplex än så.

Det gick upp ett ljus för mig

Glödlampan i vår köksfönsterlampa gick sönder i helgen. Naturligtvis hade jag ingen ny lampa med E27 sockel, så det blev till att vänta tills idag med att åtgärda felet. Innan jag sätter foten i den lokala lampaffären på torget har jag bestämt mig för att skaffa en lågenergilampa, gärna en med varmare ljus och 3 watt eftersom det är en fönsterlampa. Expediten rekommenderar mig en lampa från ett välkänt företag, dock har de inte lägre än 5 watt. Något dyr upplever jag som sett vad motsvarande produkt kan kosta hos ett minst lika känt möbelföretag. Men det är det varmare ljuset jag får betala för.

På väg till kassan nämner jag att det nu är dags för fönsterlampan i köket att också börja dra mindre energi, varpå expediten föreslår att jag skaffar en LED-lampa i sockel E27 som bara drar 1,6 watt. 50% dyrare än den lampan jag nu håller i handen, men med tre gånger längre livslängd, och bara en tredjedel av förbrukningen. Några snabba uträkningar i huvudet senare har jag bestämt mig för att testa denna nya skapelse som mer påminner om ett miniatyrhöghus med glasbubbla runt.

Hemma skruvar jag nästan omedelbart i den nya lampan och konstaterar att den lyser precis så varmt som jag förväntade mig. Sätter mig med miniräknaren och konstaterar att min totala kostnad för den här lampan under dess förväntade livslängd är en tredjedel av energiförbrukningen för en traditionell glödlampa. Till det kommer jag få lägga minst 24 stycken glödlampor. En bra ekonomisk affär med andra ord.

Sen kommer jag på det. Hur vi människor fungerar. Här har jag gått runt hela dagen och tänkt att jag ska göra något bra för vår miljö och vårt klimat, och jag gör så gott jag kan. Men i slutändan är det kronor och ören som jag sitter och räknar på. Resultatet är något som jag kan mäta i min omedelbara närhet även om det kanske inte syns på elräkningen. Men de positiva resultaten för miljön och klimatet är knappast något som jag kan känna av bara för att jag byter ut mina lampor. Det är först när vi alla byter lampor och börjar fundera över vår livsstil som det resultatet börjar synas. Det gäller inte bara oss i Falköping, eller i Sverige. Det gäller även USA och Kina och alla andra länder som just nu lever över naturtillgångarna.

Men jag har tagit ytterligare ett steg för att minska min elförbrukning. Under det senaste året har jag lyckats minska min elförbrukning med 15% den kalla vintern till trots. Hoppas elförbrukningen minskat med 15% om ett år igen.